tant i röd jacka.

Det är fredag. Vi är på Kalmars köpcenter Giraffen, hela familjen. Vi ska busa och fika bakelser till mellanmål. Vi står längs disken som en gör, i kö. Barnen undrar vad det kan vara för skillnad på den lila och den gröna prinsessbakelsen. Framför oss står en tant med röd jacka och rullator. Barnen bestämmer sig för varsin grön prinsessbakelse när vi frågat om skillnaderna. Tanten framför oss har fått sin beställda korv och vänder om för att gå till ketchup och sånt där. Vi står fortfarande, som folk gör, i kön längs disken.
 
Tanten kommer runt med rullatorn och ställer sig framför mig, jag står kanske lite bredvid barnen. Jag flyttar på mig med höjda ögonbryn pga. ingenting hindrar tanten att svänga två decimeter till och komma förbi oss. Samtidigt som hon går förbi snäser hon "ni är inte ensamma här!". Öööh? "Näe, detsamma?" svarar jag lugnt tillbaka. Hon fortsätter traska mot sin ketchup.
 
Jag blir alltid lika förvånad över hur otrevliga folk ibland kan vara. Möjligtvis att Ea eller My snuddat till henne, men om det hade varit något som var mer än så hade jag ju givetvis bett om ursäkt. Sen är det inte helt lätt att hålla reda på sina lemmar när en är snart 6 år, de flyger och far utan att en märker det.
 
Vi sätter oss och smaskar. Tanten har satt sig utanför caféet på en bänk med sin korv. Jag och Anders förundras och förvånas över hennes agerande. Vi pratar om det med barnen, att en ska vara trevlig. Och om det är något som är tokigt, så kan en prata på ett trevligt sätt med den det gäller.
 
Jag gör sedan något som jag faktiskt gör sen några år tillbaka. Frågar. Jag reser mig och går fram till tanten som då har börjat vandra vidare.
 
Elin, med vanlig trevlig röst: Ursäkta, jag måste bara fråga. Var tänkte du att vi skulle ta vägen? Vi stod ju i kön längs med disken.
Tant i röd jacka ser först förvånad ut, hon minns uppenbarligen inte att det var mig och min familj som hon snäst så otrevligt åt. Kommer hon ens ihåg det?
Elin, fortsatt trevlig: Ja, vi stod bakom dig i kön. Jag förstår inte var du tyckte vi skulle tagit vägen när vi stod i kön?
Tant i röd jacka, med fortsatt otrevlig ton: Äsch, barnen var i vägen (eller något, det var i alla fall uppenbart att barn är djävulens påfund).
Tant i röd jacka börjar gå vidare.
Elin går efter, följer med.
Elin, med fortsatt trevlig röst: Men du, hade det inte varit så mycket härligare om vi var trevliga mot våra medmänniskor!?
Tant i röd jacka, tittar upp (jag är inte särskilt lång, inte hon heller kan tilläggas) på mig, höjer rösten och gastar: ÄH, HÅLL KÄFTEN!!!
Elin, något paff och förvånad: OJ!!!???!?!?
 
Senare möts vi inne på grönsaksavdelningen, resten av familjen är på annan avdelning. Vi går precis förbi varandra och jag tittar förstås ovikligen på henne. Våra blickar möts och jag ler mitt finurliga leende, för jag tänker att oj vad jag måste ha ett så mycket trevligare liv än hon. Ångrar så att jag inte glatt ropade "trevlig helg!" till'na.
 
Men allt kan en inte få här i världen 😊 Men EN sak vet jag - jag kommer få en så hiskeligt mycket trevligare ålderdom än den här tantan! 🍀