berg-och-dalbanan.

 
När en först sätter sig i vagnen. En vet inte riktigt vad som kommer ske. Bygeln åker ner och spänns fast. Det rycker till. Nästan så en får ont i nacken - vad har jag gett mig in på? Först är rälsen rak och plan. Rakt och helt plant. "Det här var ju kul." Det svänger till strax. En uppförsbacke börjar. Det känns helt okej till en början.
 
Men efter ett tag får jag svindel när jag tittar ut. Måste fästa blicken på mina fötter. Tittar jag ner så vänds allt upp&ner och ut&in.
 
Uppförsbacken har varit så lång. Jag har fått dra och veva upp vagnen jag sitter i för hand. En gång tappade jag veven rejält och åkte bakåt men hann i rätt tid fånga den och stanna innan det kraschade för hårt. Sen har jag vevat. Svettats. Kämpat. Med blicken fäst på skorna. Med mantra som gått på repeat i huvudet - "JAG KLARAR DET HÄR!"
 
Precis just nu, precis just nu kommer min handvevade vagn upp på krönet. Ni vet när det i några sekunder står stilla. En vet inte vad en kan förvänta sig men det kommer bli åka av. Det kommer bli svängar så en nästan tror att en ska falla ur, det kommer pirra ljuvligt i magen, det kommer bli loopar där den ena känns hemsk och nästa ger frihetskänsla. Det kommer bli små uppförsbackar för att kunna få fart och susa ner med fjärilar i magen i nästa nerförsbacke.
 
Nu börjar det, jag är säker på det! Nu börjar min berg-och-dalbana på riktigt! Nu är grunden för den - uppförsbacken - avklarad. Som jag längtat! Som jag kämpat mig svettig upp för den där jäkla backen. Nu ska jag det bli åka av! Som det ska ÅKAS! Jag ska njuta som en galning!