kaos i huvudet = rens.

När det är kaos i huvudet så är det ordnat bland ens grejer. Och jo tack. Terapeutiskt är det. Och förstås gött att få det gjort. Rensar bland mina kläder, barnens kläder, Anders kläder, i köksskåp, bland kassar, smycken, badrum... Osv. I veckan ska förråd och garage få sig en omgång.
 
När vi var hemma hos mamma så hjälpte jag henne gärna att rensa i ett rum som just nu går från att vara bibliotek till att bli lekrum. Där inne finns ett skåp med foton i. Alla mamma och pappas foton. Alltså över 40 år med foton. Allra mest 80-tal och 90-tal och en hel del 00-tal. Nostalgi på hög nivå. Och så skönt att drömma sig bort till svunna tider, titta på när mamma och pappa var nykära, nygifta, nyblivna föräldrar, alla våra Greklandssemestrar. Och foton från när mamma och pappa var ungdomar och barn. Foton som pappa tagit som ungdom. Unga farmor och farfar.
 
Jag och världens bästa Emma!
Dessa somrar alltså, det är verkligen som en saga! En dröm!
Bättre somrar under ens barndom går inte att få!
Idag är det stängningsdag på förskolan så barnen är hemma. Rensade bland en massa kassar och hittade "några" IKEA-kassar. Dessa kassar förvandlades snabbt som tusan till båtar. Underbara fantasi!
 
 
Ea ville ligga ner (sötfis) så nu tittar de på en Alfons-film. Jag gosar, dricker te och läser bloggar. Skön vila.
 
 

om solen kan.

 
När en möts av detta under en promenad. Att solen hittar små hål av ett grått täcke att lysa igenom. Att det går. Med vilja och inte ge upp. Det ger mig framtidshopp. Men som skrivet tidigare, först stå upp någorlunda stabilt. Sen göra ett nytt rep att kunna klättra med.
 
Och vet ni? I mitt huvud så har jag en rätt så tydlig plan på hur jag ska tillverka det där repet. Skissen börjar bli klar. Sen finns det bitar som jag inte bestämmer och beslutar över, men det kan gå min väg. Jag hoppas det så innerligt. Planen är rätt lång tidsmässigt. Men jag tror att den faktiskt kommer bli riktigt bra, på många sätt.
 
Så kära ni, håll gärna en tumme eller två.
 
 
 

.

Ni ♥
 
Tacksamheten över att ha världens bästa familj och fantastiska vänner. Vad skulle jag gjort utan dem?
 
Ni förstår. Det sa inte pang. Men. Det där repet jag höll i på vägen upp. Det löstes upp. I sista stund tog jag den lilla sytråd som fanns kvar och hjälpte mig själv till en avsats. Jag föll inte hela vägen ner. Men jag är närmre botten än toppen. Jag håller hårt i sytråden. Jag ska göra mig ett starkare rep. Och då hjälper det sannerligen att ha lyckan att vara omringad av underbara personer. Jag vet inte hur en gör ett starkare rep. Men jag får klura ut det. Jag har massor med tänkbara sätt, vi får se om det faller väl ut. Ska bara sluta andas för häftigt av oro, skuld, rädsla och ångest. Måste kunna ställa mig upp först. Först stå. Sen göra rep.
 
Jag lovade mig själv att aldrig låta det gå bottenlångt igen. Jag höll det löftet. Och när allt kommer omkring så handlar det om de två personerna på bilden. De är viktigast.