ner men varmt.

Saker och ting händer. Får mig att slås tillbaka enormt och jobbat mig igenom det största ångestpåslaget sen sjukskrivning. In helt så illa som när det var som värst, men inte långt ifrån. Skillnaden nu - jag vet hur jag ska hantera det. 
 
Jag gosar in mig i barnens nackar och går till jobbet. Kramar Anders och pusslar 1000-bitarpussel med familjen. Får gulliga SMS från mamma och gråter en skvätt.
 
I måndags tog jag ur mig det värsta, men det ligger ändå och pyr. Och så är det väl. Det går inte på ett kick och jag har hela tiden varit medveten om att det här kan ske. Sen var det en händelse utom min kontroll som utlöste det så det kom väldigt plötsligt.
 
När jag har ordnat med materiella ting som har med händelsen att göra tror jag det kommer känns ytterligare lite bättre. Hoppas och håller tummarna men har ordnat med det så gott jag kan och får vänta lite nu.
 
 
MEN!
Vi har ett varmt hus! Halleluja! Vi har sen vi flyttade in för 7,5 år sedan alltid haft ett det lite kyligt i huset. Men när vi hade 13 grader inne i helgen (-8 ute) så kände vi att njaaaaaae!? Då hade ändå Kalmar Energi varit här på servicekontroll av anläggningen i början av hösten. Anders ringde hit dem igen och nu är det varmt! Några element som inte vill vara med riktigt men ändå! Hela vintrarna har jag gått med fleecetröja inne och helst med både ullstrumpor och raggsockor. Behövs inte längre, mer än för mys- och gosfaktorn!